Tänk att jag hade trott att jag äntligen hade blivit normal, men så var tydligen inte fallet i alla fall.
Jag blir Coachad av en härlig person och till coachingen ingår det läxor så hon gav mig en läxa att jag ska skriva för hand djupgående om olika situationer som påverkat mig i livet som jag sedan ska läsa upp för henne så jag kommer åt mina sorger. Jag påbörjade skrivandet för några veckor sedan, men lyckades bara några rader. Jag hade ett rejält motstånd kände jag, men visste inte vad det berodde på. Försökte förklara att jag nog haft för mycket göra senaste tiden och av den anledningen har svårt att fokusera på uppgiften, och visst är det helt sant, men kanske inte hela sanningen ändå.
Idag bestämde jag mig då jag blev oplanerat ledig hela em och kvällen att det kunde passa alldeles utmärkt att göra min "läxa", men döm om min förtret och förvåning när min "sjukdom" kom igång igen. Det hade jag helt glömt bort pga att nu skriver jag ju på datorn.
Jag startade min blogg enbart för att träna skrivandet då jag aldrig har skrivit något över huvudtaget i skolan. Ja mitt namn skrev jag på proverna, men inget annat under hela skoltiden och inte senare i mitt liv heller av ren rädsla av att "sjukdomen" ska ta över. Jag skrev i ett tidigare blogg om min "sjukdom" som du kan kolla på om du är nyfiken.
Tänk att det aldrig växer bort, som jag försökt i alla dessa år att det ska göra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar